Ni vet, jag är ju överviktig, jävligt överviktig om man ska gå på tabell!
Samtidigt är jag skitviktig.
Går just nu på en slak jävla lina för att inte sända ut fel signaler till mina barn.
Varför då tänker ni?
Jo, Jag har bytt riktning i min kosthållning.
LCHF får hamna i frysboxen tillsvidare och numera räknar jag kalorier.
Det var ju ta mig tusan en hel vetenskap, ghhhaaa!
Äta LCHF är jävligt enkelt om man är nattarbetare men att få i sig tillräckligt med
kalorier de dagar man jobbar, desto svårare.
Men jag kämpar på.
Har lagt ner många minuter på träningen o jag måste hitta ett sätt bränna av fettet.
De flesta av er vet vad jag menar för oavsett om trivselkilona är 3 eller som i mitt fall
ca 30 så är dom jävligt bittra.
Man måste trivas med sig själv o sin kropp heter det.
Jag gör ju egentligen det för jag kan ju handla på "vanliga" avdelningen, kan nästan alltid
ha dom kläder jag gillar o kan både hoppa o skutta o träna tungt o springa.
MEN jag vill så satans i gatan bli av med bltr medicinen jag fick
förra året då jag drogs med dessa inflammationer i händer o fötter.
Och jag tror att jag där har min övervikt emot mig.
Något som stör mig mer är att jag i vissa lägen känner mig så tung, ja jag är ju tung alltså
men så där elefanttung.
Hampus skulle häromdagen lyfta upp o skoja med sin mamma, då får
jag panik, tänker ungen går av på mitten, han bryter sig!!
Vill komma ifrån den känslan.
Så nu vet ni vad jag håller på med, balanserar utan stång o ber till gud
att detta ska funka!
