Monday in my heart!
Känslor, det är svåra bitar, känslor som rusar
inombords men döljs utåt.
I hjärtat mitt har det gjort mycket ont dom sista veckorna,
mycket ont kan man säga.
Igår en looong walk home, ca 1,2 mil i benen.
Några kilometer på egenhand o resterande med sällskap.
Själsligt sällskap, jag är hel igen.
Hösten kommer bli vacker, thanks, lov ya.
Fortfarande dock det som kommer gnaga i mig, hur kunde det bli så fel
från början, hur kunde vi låta skeppet sjunka
o bara se på?
Gjort är gjort, men det skall aldrig göras om!
Vad var vi rädda för?
Att sanningen skulle vara större än vi kunde hantera?
Att det där o då skulle bli en isande kyla som aldrig
skulle kunde gå att laga o att viktiga val som gäller för livet
aldrig skulle kunna infrias?
Förbannade jävla tystnad,,,,
I backspegeln ett tungt grått moln, i vindrutan sol som lyser
starkt o en klarblå himmel, vi ska bara åka mot den hädanefter
o aldrig låta molnen trycka ner oss, platt mot marken.
