Vi går en tung höst till mötes!
Japp jag sitter här ensam, lyssnar på Stiftelsen, många tunga,
kloka, fina texter, jag reflekterar o tar in.
Ikväll, i min ensamhet, när tre barn sover, en sover borta, en jobbar
o en spelar spel, smyger sig en känsla på.
Gillar inte den känslan, för jag kan inte beskriva vad det är jag känner.
Känslan är tung och obehaglig, konstaterar bara.
Vet redan på förhand att det kommer bli en tuff o tung höst, tyvärr
inte bara på ett sett, utan vi står inför flera
tunga saker, vet vi kommer klara det, allihopa tillsammans, men
jag våndas iaf.
Vet att jag har svårt att sortera o hålla ihop mig alla gånger.
MEN jag måste vara stark, för allas skull.
Bryta ihop om jag måste, men inte totalt dippa, näsan ovanför
vattenytan o andas djupt o långsamt.
Vissa prövningar hör livet till, andra kommer från yttre påverkan o det
ska gudarna veta, att det man i sitt hjärta djupt gömmer
det är som en djävla storm som river tag i en.
Snälla livet, jag älskar dig, hjälp mig ro båtjäveln även denna gång!!
Låt mig hjälpa dom runtomkring att nå stranden, safe
and sound, jag kan gärna bli dygnsur, men låt dom jag
älskar gå så torrskodda det är möjligt!
Over and out!!
