PT-pass
Igår hade jag mitt andra Pt-pass med Kim på Militärträningen.
När han säger att idag ska vi lära oss hur man gör box-jumps
så blir jag inte förvånad egentligen.
Inte blir jag nervös heller o behöver gå på toa,,,,,,
Tänker dock - Lycka till o ge mig ett tandskydd!!
Börjar enkelt o tryggt, går igenom metodiken, provhoppar på step-upbrädan
och Kim filmar o vi kikar.
Gör några hopp med höga knäuppdragningar- Kim filmar o så kikar vi.
Ser ju skapligt ut-bättre än vad jag hade tänkt mig i min hjärna.
Men problemet sitter ju i hjärnan.
Det tar stop o jag tänker verkligen att min stora kropp är
INTE gjord för sånna här saker.
Jag blir ju dessutom heligt förbannad när hjärnan snackar en massa skit.
-Du kommer ALDRIG mer att använda stepupbrädan när det
är dags för Boxjumps hör jag Kim säga.
Bara nicka o hålla med,,,,,,,
Inte värt säga emot liksom,,,,,,,,,
Finally, dags att boxjumpa!!
Och jag gör det-jag gööör det!!!
Jag kommer upp på den där jävla lådan o framtänderna sitter kvar!!!
I fucking made it!!
Inombords är jag så glad-men försöker vara samlad o lugn.
Antar vi ska hoppa mera o en gång upp på lådan är ingen gång.
Sätter ett par hopp på raken utan att tveka-sen är hjärnan
igång o tjattrar igen- men på´t igen.
Får sen springa med höga knän i ett gummiband för att få upp pulsen
och sen hoppa igen och jag lyckas även denna gång med
ett par hopp på raken.
Så glad, så kul - GRYMT
Nu är det ju inte jag på denna bild utan jag har lånat den :-)
