Förbannade fot.
Har ju länge haft ont i mina fötter, allra helst när jag vaknat
på morgonen men nu på senare tid även i vila.
Värst blev det under Bråvalla.
Jag var nära döden, så nära döden.
Funderade på amputation.
Fick av mig gummistövlarna på fredagen o tittade på min vänstra fot.
Ingen vacker syn.
Kalle meddelade att hälsporre var namnet på skiten.
Hem o googla o då få fram att stretcha o lite schyssta övningar skulle hjälpa på traven.
Men den feta knölen,svampig till tusen, straxt
efter hältrampdynansslut ville inte ge sig
Telesamtal till VC och möttes där av ett pucko.
Jag förklarade mitt ärende och vad jag vidtagit för åtgärder för
att avhjälpa och lindra men hon meddelade att sjukgymnast var det enda
rätta i mitt fal.
Hon pratade om rätt sko anpassade efter min stegisättning o bla bla bla
och inflammation kunde jag ju definitivt INTE ha eftersom jag inte var röd under hålfoten
Suck o fy fan ärligt talat.
Ja jag vet jag har självdiagnostiserat men för guds skull,
ge mig en chans.
Nä enl henne ville ju ingen doktor befatta sig med denna åkomma.
Bad henne fråga en doktor och återkomma.
En annan syster återkom o jag fick en tid nu på måndag.
Skönt vill jag lova för nu har jag förlorat känseln i stora delar
av trampdynan o en bit upp på vaden.
Kanske amputation är ett alternativ iaf???
Någon därute med tips o råd??
Give it to me.
Alla som känner mig o följer mig både här, på fb och insta vet att jag
kämpar med min vikt o att inte kunna träna känns surt.
Så kom igen, tips tack!!
