Vaknade på bröllopsdagen o kände mig utvilad, faktiskt!
Sovit riktigt gott.
Sen kom stressen haha men som tur var en underbar mamma,syster o svåger här
som hjälpte till att fixa det absolut sista.
Det sista som var alldeles för mycket egentligen men men.
Frukost fick jag inte i mig nån utan in direkt till Susanne , grannen som har frisörsalongen
precis bredvid oss, guld värt.
Upp med håret på spolar o blev serverad lite mousserande och jordgubbar.
Vilken pärla!
In o väcka lite barn, många som ska fixa sig o bli fina.
Kalle roddade massor och jag blev sminkad av gulliga Nathalie Edström.
Hoppas ni är flera där ute som kan tänka er att bli sminkade av henne, rarare tjej får man leta efter.
Så mycket komplimanger o fina ord från henne o jag kände mig
som en prinsessa.
Nathalie du gjorde mycket av min dag, all kärlek till dig!
Kl blev 12.10 , avfärd 12.30 hade vi bestämt o då bryter paniken ut.
Klänningen ska på o några lockar har raknat ghaaaaaaa!
Men fina lillasyster o Susanne redo rycka in o både klänning o hår
fixades till i ett naffs.
12.35 sitter vi allihopa i bilen o susar iväg , hinner en pyyttebit o Wilma vrålar -Gitarren!!!!!
Bara vända!
Men alla håller huvudet kallt o ingen bryter ihop.
Ut till Å för fotografering.
Nu går allting snett, verkligen snett.
En fet orm slingrar framför våra fötter o nästan alla skriker o får puls.
Tror Therese vår fotograf håller på att svimma faktiskt.
Vid trädet nere vid badplatsen där vi bestämt vi ska fotografera oss har en
bil med båtsläp parkerat.
Julia vill heller inte vara med på kort utan tjurar.
Och när hon inte tjurar sveper hon in sig i min brudklänning!
Alla utom Julia posar så bra så några bilder blir det nog.
Åker vidare till kyrkoruinen o björkallen.
Björkallen avspärrad med elstängsel och innanför går det massa hästar.
Hampus stegar fram o tänker minnsan ta kontroll över denna fotografering,
han vill koppla loss elstängslet!! Jag hinner tänka att snart kommer ambulansen, så jag vrålar NEJ
Fotografen ser lite uppgiven ut men banditmorsan är glad!
I min klänning, under allt tyll har det nu börjat sammlas
sisådär 250 gräshoppor och 45 småflugor och dom behöver hjälp ut!
Eller dom vill inte ut, dom trivs, jag har ju duschat.
Julia surar fortfarande!
Alla andra är glada o ställer upp för laget på alla bilder.
Så blir det äntligen dags för vigsel, den blir sådär lättsam o personlig.
Prästen höjer sig från 0-100 och är fantastisk.
Julia är en gudagåva där hon sitter och när grabbarna läser o flickorna sjunger
då är jag påväg att tappa allt.
Men jag vet att släpper jag på mitt känsloregister då finns det ingen hejd,
då rinner tårarna i en strid ström o vill aldrig sluta rinna.
Det går bara inte.
Jag står där med min gåshud och mitt leende och känner mig som världens lyckligaste.
Och jag är världens lyckligaste.
Tittar på mina barn o min man o jag vet vad kärlek är.
Väl ute på kyrkbacken o få krama alla underbara människor som kommit för vår skull
gör mig så varm i kroppen.
Känner mig smått berusad, lite yr o vimmelkantig.
Alla spänningar släpper och man försöker suga in alla intryck.
Solen lyser o det är faktiskt varmt.
Bilen vi ska åka med mullrar som fan o grabben som kör, han är bara så jäkla skön.
Banditbröllop när det är som bäst!!
Kommer mera bilder vartefter!!!
